Vilken lycka, att en mörk senhöstkväll ge sig iväg ut på de Jämtländska vägarna och bege sig till ett litet vedugnsbageri för att lära sig hemligheten med surdegens under.

Tre och en halv mil hemmifrån kör jag upp på gården, det lyser inne i köket och jag ser en massa damer runt köksbordet och jag kliver in. Har jag kommit rätt? Hej och välkomment ill väckelsemöte, säger bagarn med ett flin. Vill du ha kaffe? Jag behöver nog det om jag ska orka tänker jag då.

Fredagskvällen går ut på att sätta de degar som vi ska baka med i morgon. De andra kursdeltagarna kommer från Göteborg, Stockholm, Järvsö, Ljusdal, Härjedalen och jag som för en gång skull har nära.

Bilderna är i oordning så ni får ta det som det kommer, jag bjuder på en bildkavalkad denna gång. Ovan, såhär jästes bagetterna, gamla lakan mellan varje för högre bröd.

Portionsbröd med pumpakärnor och en massa annat gott.

Här är själva anledningen till varför vi går på kursen, surdegen, urgammal säkert, eftersom det är bäst. Jag fick mata den en gång, 1dl grovt rågmjöl+1dl ljummet vatten, oj vad den bubblade.

Härligt var det att ägna en massa tid runt ett bakbord, stora ytor, stora maskiner och andra trevliga bakintresserade.

Guldkornet heter denna brödsort och den var vackrast av dom alla, väldigt god dessutom.

Stora maskiner är en hjälp när degen är på 10-15 liter.

Kolla nätet!

Arbetskraft i form av bagarn själv.