100-tals perenner till lunden

Delning av favoritperenner är det jag ägnar mest tid åt just nu. Här är skottkärran fylld med strutbräken, bronsrodgersior, jätterams och marktäckare som myskmadra.

Under högsommaren har jag ägnat mig åt det som skall göras på annan tid, att dela växter. Tre Hostor blev 50 stycken nya småplantor som fått växa till sig i växthuset och som jag nu planterar ut i lunden.

Mycket annat har gått samma öde till mötes, delning, delning och delning. Mycket vitt som jag är väldigt fötjust i men också annat som är gult som sorgklockor, blått som kaukasiska förgätmigej och rosa i marktäckande nävor och mycket annat. Nu har jag snart slut på resurserna och undrar hur det skall gå med de ganska stora ytorna som står tomma, de måste ju fyllas med växter inför våren så att inte ogräset får fäste.

Skall fundera under natten vad somm skulle kunna fylla ut tomrummen...

Kram

Ingela

Högsäsong

Jobbet drar igång med en rivstart och samtidigt producerar trädgården för fullt, kvällarna blir dessutom kortare och kortare. Jag glömmer, eller kanske förtränger, att hösten bjuder på massor med godsaker, både ögongodis och nyttigheter att konservera inför vintern. Det innebär förstoss en massa roligt arbete och hur kul är det inte när man har hällt upp svartvinbärssaften på såhär snygga flaskor. Och så smakar det helt underbart.

Borlottibönor är det första gången jag odlat och det blev en liten men fin skörd. Vaxbönor och broccoli fortsätter jag att skörda en gång i veckan, kanske går igen i helgen om det inte blir någon frost innan dess.

I helgen var det dessutom full huggning med lunden, Stig fortsatte att gräva gångar och Niklas som till vardags jobbar som markabetare, tror jag det heter, hjälpte oss med att snygga till, plana ut ytor, jämna ut gångar, ja allt det där riktigt jobbiga och vilken känsla han har. Det blev klart för plantering, vi måste få ner alla plantor innan frosten så det hinner få lite rötter före vintern.

Nästa vår och sommar ska finishen till, gångarna ska upp ungefär tjugo cm och vi ska bestämma vilket uttryck och vilka material vi vill ha där. Det lutar åt svarta spångar, tänk er blad och lövverk i olika gröna nyanser hängandes över det svarta strikta gångarna, mums...

Lillfotografen var ute och dokumenterade med nya födelsedagskameran. Hon tar fina bilder!

Nu har jag börjat fundera, planera färger och plantera, snart kommer bilderna på det.

Hälsningar

Ingela

All you need is lööv

Maskarna blir glada i alla fall och dom säger att om man lämnar löven på marken så blir gräsmattan finare nästa år tack vare maskarnas eviga processande. Det tackar vi för.
Kastanjen är naturligtvis inte från Jämtland men fantastisk ändå...

Rönnar och Lönnar finns det gott om hos oss. Olika och vackra i karaktären är löven, här förstoss höstiga.
Lite för hårda skuggor men jag har en väldigt enkel kamera, tyvärr, önskar jag hade en Nikon D300, ungefär. Ma råkes

Ingela

Gamla äppelträd...

är vackra, särskilt i höstligt släpljus. Gamla vridna och spretiga äppeldamer som Melon, Åkerö, Welthy, Alexander, Signe Tillish med flera, planterade i början av 1900-talet.

Det har varit ett tjugotal samt några päron, Farmor kallade dom Augustipäron, Gråpäron och Grännapäron, alla gamla sorter.

Det fanns även plommon långt tillbaks och ett gammalt träd av skuggmoreller står och överlever utanför fönstret i sommarstugan.

Allt var till för självhushållningen på gården och en viktig bas i vinterns vitaminintag, kanelpäron och grädde, äppelmos till havregrynsgröten och vinteräpplen som kanske den enda färska frukten under vintern.

Allt förvarades i källaren, visst är den maffig, skulle vilja ha en sådan hemma på min gård.

Nu får vi med oss ett par backar äpplen hem till Aspås och det blir nog äppelmos till strösselkakorna, farmors specialitet och dessutom hemligt familjerecept så ni får komma förbi och fika för att kunna få smaka.

Kram

Ingela

Trädgårdens tak.

Stora träd är väl häftiga? Kastanjen på bilden är hundra år gammal och står i Ösby, hemma hos mamma och pappa. Här bor en familj...
Önskar dock att det växte lite mer variationer av till exempel parkträd i Jämtland. Annars är klimatet och zon 6 är perfekt för den odling jag vill hålla på med. Perennerna blir hur stora som helst i sommarljuset, grönsakerna håller sig friska och den beryktade spanska skogssnigeln lyser med sin frånvaro.

Det enda jag saknar är de jättelika kastanjerna, lönnarna, lindarna och inte minst ekarna.

De bildar ett trädgårdstak som silar solen på ett speciellt vis, ger svalka och skugga heta sommardagar, ramar effektivt in de olika rummen i trädgården och ger den dess karaktär.

Samtidigt som jag lärt mig tycka mycket om häggen, björkarna, sälj, rönnar, tallar och granar, de är ju vår trädgårds tak här i Aspås. Dom släpper igenom ljuset otroligt fint en ljus sommarnatt i juni när man aldrig vill gå och lägga sig.

Dessutom har vi själva planterat in lite nytt, bollpil, blodhägg, äpplen och lärk. Man behöver plantera träd kontinuerligt i en trädgård annars kan det hända att alla gamla träd måster sågas ner samtidigt och då är det rent/taket är borta, inga träd i en träd-gård är ju katastrofalt.

Låt bli träden så länge det går, ni hinner alldrig se de nya träden i sin fulla prakt.

Godnatt!

Ingela