Nu odlar jag inte grönsaker i min köksträdgård för att vara trendig som ni förstår, fast det är kul, utan för att det ger mig en livskvalité som är så viktig. Närproducerade egna grönsaker är det bästa som finns, nyskördat, näringsrikt och gott. Jag facineras varje sommar över hur mycket mat vi kan skörda ur vår trädgård.
Köksträdgården var det första vi gjorde i ordning när vi flyttade in för sju år sedan. Traktorgrävaren grävde och planade ut slänten där vi ville ha odlingarna, ca:130 kvm. Vi mätte upp var vi ville ha gångar och bäddar, gångarna är 1 meter breda så det finns gott om plats för skottkärran. Bäddarna är 1,4 m breda och 40 cm höga lådor varav 20 cm ligger under barknivå. Vi bad grannen som är bonde köra hit dynga, 10 skopor och kanske lika många kubik la vi som grund i bäddarna innan sambon körde tillbaks matjorden med skottkärran.
Bark till gångarna köpte vi nere i byn Hissmofors hos PEAB som annars bland annat också levererar 64 tågvagnar bark i veckan till värmeverket i Västerås. Våra 14 kubik var som en droppe i havet för PEAB men det gjorde susen mot ogräs hos oss i 5 års tid.
Jag gillar det självklara basutbudet av morötter, rödbetor, kålrötter, ärtor, palsternackor, jordärtsskockor, bönor, sallad, kål, vitlök, dill, persilja men också att tänja på klimatgränserna genom att odla kronärtsskockor (det var den varmaste sommaren sen vi flyttade hit), majs, västeråsgurka m.m.
Det enda vi nu gödslar med är björkvedsaska, som vi får från en granne och gräsklipp som våra 4000 kvm stora tomt producerar tillräckligt för att fylla behovet att täckodla det mesta. Det växer ock frodas så om och när man har varit på en liten semestertur på några dagar och kommer hem så har det växt så otroligt mycket att man häpnar.I år kommer vi att följa trenden med det nya "hemmester", vilket tydligen betyder att man, som vi oftast brukar göra, stannar hemma och gör små utflykter och aktiviteter i närheten av hemmet. Ofrivilligt trendig nu igen... Det beror mest på att vi inte vill missa för mycket av den korta och intensiva sommaren.
Kramar
Ingela
Solens uppgång sker snart i österläge, när det var som mörkast gick solen upp i syd-syd-öst och ner i syd-syd-väst, vet inte hur det uttrycks korrekt men ni fattar... 
Ner går solen i väst, vackert så det förslår många gånger. Solen när den tittar fram brukar också vara betydligt mer värmande under denna årstid vilket brukar innebära att vi sitter ute ibland och grillar lunch i solen.
Än är det lite tidigt att se några större skillnader men man förnimmer dem och minnena kommer av vilka skillnader den stundande årstidsväxlingen kommer med.
Fortfarande snöar det decimeter efter decimeter i veckorna och vi röjer och röjer. Idag körde jag fast i lössnö med skotern, det var dömt från början, en meter lössnö, på samiska (kan finnas variationer), muruaneq, som betyder djup mjuk snö. Ingen jämte eller same skulle göra något så dumt som att köra rätt ut med skotern i all den där snön, jag grävde bara ner mig mer och mer när jag försökte komma loss...
Går vidare till brödet, frukt och grönt, mejeri, kött och sist den obligatoriska väntan vid godiset. Kommer ihåg rosorna och tänke "jag hinner nog om jag springer", lämnar vagnen i kön och snappar åt mig en bukett rosa och en gul, älskar kombinationen och springer tillbaks.
Idag är jag ledig och varje gång jag går till köket njuter jag av rosorna och tänker att jag behöver egentligen ingen betänketid i såna situationer för jag vet ju hur snyggt det blir och hur mycket jag gillar att ha buketter på bordet. Sambon tänker kanske inte på samma sätt, tror jag i min fördomsfullhet, eftersom han inte brister ut i "ahhhh..." varje gång han går förbi vasen. Nästa gång blir det tulpaner, tror jag, det blir iså fall första buketten för i år.
Vi brukar alltid prata om det när vi åker förbi där och då berättar hon om de 4 ton potatis dom brukade odla och sälja av, medans nu odlas det bara till husbehov. Kan tänka mig att matkällaren ändå är ganska full, 4 hungriga karlar som äter potatis lunch och middag. I år odlades bintje och mandel, förstoss. Jag frågade lite fint om dom kunde undvara ett par kilo för att mina föräldrar skulle komma och hälsa på och vår potatis var slut. "Jag ska ringa lilla gubben" sa hon då och på vägen hem kunde jag stanna vid svärfars brevlåda och hämta en säck, säkert 10 kilo mandelpotatis, helt sanslöst, mitt i obygden vid ett litet hus och där står helgens delikatesser.
Att maja eller att löva är kanske det som utmärker midsommar. Här hos oss i Aspås är det bönderna som lövar sina traktorvagnar och kör runt i byn och hämtar upp alla som vill åka med.
Det är väldigt mysigt, det brukar vara två vagnar fulla med barn och föräldrar som med buketter i handen och kransar kring huvudet hoppar på olika platser och sen kör vi i samlad trupp ner till hembygdsgården.
Jag känner doften av gräs, nyplockade blommor och hydraulolja från hydrauliken på traktorn, barndomsminnen för en bondtjej som jag, mmm...
Kyla... 
Ställde mig på solsidan för att få lite värme men solen är så stark att jag var tvungen att hämta solglasögonen.
Vi har vilda djur som springer på tomten på nätterna.
