Tog en kvällspromenad på Rödön. Kunde ha fått se Storsjöodjuret, det finns en särskild utkiksplats men jag valde stigen in mot den urtömda Ackesjön. För 300 år sedan lät en driftig bondkvinna, som ville ha mer betes och odlingsmark tömma sjön, genom att gräva en ränna ut till Storsjön så tömdes den med en väldig fart. Så kraftigt var flödet så två personer dog och på grund av det så kallas nu området Kärringgraven.

Det mest anmärkningsvärda och unika med området är att den dåvarande sjöbotten bestod av "bleke" ett väldigt kalkhaltigt jordlager som nu är hemvist åt 10 orkidearter som förekommer i området. Guckuskon, Cypripedium calceolus, blommade just i kväll, makalös och ovanlig med sin blåsformade uppsvällda läpp. Överallt i skogskanterna runt bleken stod den där, överdådig, lysande, spektakulär, och rikligt förekommande.

Kvällspromenaden gick på stigar.

På spångar över våtmarker.

Och ut på den berömda bleken.

En bild till...

Blodnycklar, D. incarnata ssp. cruenta, var nästa orkidé jag upptäckte, tjusiga fläckiga tjocka blad.

Den märkligaste var kanske Flugblomster, Ophrys insectifera L., döm själva, så märkliga. Finns även en variant, Myggblomster men som inte blommade just nu.

Kan det vara Jämtlandsmaskrosen, Taraxacum crocodes?

På vägen tillbaks till bilen, orkidéområdet ligger 2 mil hemifrån, så gick jag över det som en gång var en uppdämning, kvarn, damm? Men vackert.

Vid bron över Vikebäcken finns information om "Kärringgraven" och den utdikade Acksjön. Har lärt mig en massa nytt i kväll, bland annat att ta på myggmedel innan man går ut i den Jämtländska försommarkvällen efter en blöt och regnig vår. Dessutom kanske inte mörka jeans var bästa utstyrseln att ligga på bleken och fota med, vita lite här och där, ner i källaren för tvätt, basta.
Igår var 22 STA medlemmar hemma och trampade runt i trädgården min men min kamera låg kvar inne, var nog lite stirrig. En mycket positiv skara av gäster, tack för att ni kom! Det var jättetrevligt och vi kunde faktiskt sitta ute och fika trots att det var kyligt.
Visst är det härligt!
Ingela