Tre och en halv mil hemmifrån kör jag upp på gården, det lyser inne i köket och jag ser en massa damer runt köksbordet och jag kliver in. Har jag kommit rätt? Hej och välkomment ill väckelsemöte, säger bagarn med ett flin. Vill du ha kaffe? Jag behöver nog det om jag ska orka tänker jag då.
Fredagskvällen går ut på att sätta de degar som vi ska baka med i morgon. De andra kursdeltagarna kommer från Göteborg, Stockholm, Järvsö, Ljusdal, Härjedalen och jag som för en gång skull har nära.
Bilderna är i oordning så ni får ta det som det kommer, jag bjuder på en bildkavalkad denna gång. Ovan, såhär jästes bagetterna, gamla lakan mellan varje för högre bröd.
Portionsbröd med pumpakärnor och en massa annat gott.
Här är själva anledningen till varför vi går på kursen, surdegen, urgammal säkert, eftersom det är bäst. Jag fick mata den en gång, 1dl grovt rågmjöl+1dl ljummet vatten, oj vad den bubblade.
Härligt var det att ägna en massa tid runt ett bakbord, stora ytor, stora maskiner och andra trevliga bakintresserade.
Guldkornet heter denna brödsort och den var vackrast av dom alla, väldigt god dessutom.
Stora maskiner är en hjälp när degen är på 10-15 liter.
Kolla nätet!
Arbetskraft i form av bagarn själv.
Vi fick lite blodsockertillskott så vi skulle orka hela kvällen.
Bagetterna klara, kolla här nedan hur det gick till.
Smakprov direkt från ugnen, gudagott! Och sen dess har vardagen full med arbete, barn, matlagning, ja livet helt enkelt gjort att jag stupat i säng och först nu får jag upp det här på bloggen.
Hoppas ni alla får en trevlig helg!
Ingela
Att jag är närvarande, här och nu, känna den starka doften av rotselleri när jag skördar och av rotmoset som innehåller allt som nyss tagits upp ur jorden i en frusen köksträdgård. Idag åt vi rotmos till middag och i kväll fick jag långa pockande kramar av en trött och kelen treåring. 
Rikedom för mig är att rädda det sista i landet en solig oktoberlördagsförmiddag medan jag försöker styra allas arbetsinsats, (en treårig tjej som springer hit och dit, en mogen femårig tjej som vill sköta sig själv och en 44 årig sambo som helst vill vara i garaget) så det blir så effektivt som möjlig, resultatet en härlig hög med palsternackor och kålrötter.
Persiljan som behövs inför vintern är redan skördad, detta är bonus, frost och doft. En enda rad på en och en halv meter och mer persilja har vi aldrig haft, vet inte vad som hänt.
Monets trädgård i Jämtland? Det är sant, jag är hänförd av uttrycket och av att få uppleva detta "en vanlig sketen tisdag" hemma hos Inger, engagemanget och drivkraften att genomföra detta, att bygga broar, att släpa tunnor med näckrosor till och från vinterförvaring beundrar jag oerhört och någon gång vill jag också ha en bro. 
Handens känsla och kunskap är ochså viktigt för mig, här i 1600-tals skåpet med med en mästares bildhuggeri men även i brödbakningens knådande i surdegsbakningens hemligheter och dofter, återkommer till detta...
Inte hade jag mage att klippa ner allt när det ser ut såhär. Varför jag klipper ner varje höst beror på att källaren där allt förvaras finns det inte plats för halvmeterhöga+ plantor så det blir lite sticklinar på hösten.
Jag blir ju lite överrumplad av all prakt, särskilt när jag trodde att vattningen skulle avta och lugnet infinna sig. Helt fel! Det går åt massor med vatten och ofta dessutom.
