Den här bilden på den vita Pionvallmon är en uppseendeväckande ettåring som jag har sparat i många år. Jag har tänkt att det kunde bli ett collage på en vägg eller nu kan man ju få en egen fototapet gjord av egna bilder och då kunde väl denna platsa.
Det värsta är att jag har en del andra favoriter också och så är man ombytlig dessutom. Det kanske är så att njuta av det som är medans det blommar och sedan att få drömma om det när snön och vinden viner runt knutarna såhär i mörkaste november gör att man längtar efter den där långa arbetsamma helt underbara sommaren.-5 och kuling sydvästlig vind, -15 timmars solljus från sommarsol ståndet, så ser verkligheten ut idag i Aspås.
Hälsar
Ingela
3 kommentarer:
Underbar vallmo! Gillar att fröhuset blottar sig i mitten. :-) En sådan tapet hade definitivt lyst upp novembermörkret.
Älskar dessa bilder du visar..
som grädden i en marängsviss, hur det nu stavas.
Annika
Åh, åh, åh.... suck, vad vacker!
Skicka en kommentar