Potatis från Dorothea

På en jobbresa sent i höstas, Östersund - Umeå, 38 mil enkel, liftade min jobbarkompis Kristina med mig från Dorothea, ungefär halvvägs, perfekt att ta en fikapaus hemma hos henne. Kristina är så rolig och brukar underhålla med en massa roliga händelser på våra resor. Dessutom brukar hon alltid berätta så kärleksfullt om familjens potatisodling. Den finns hos hennes 90 åriga svärfar någon mil i riktning mot Umeå. Vi brukar alltid prata om det när vi åker förbi där och då berättar hon om de 4 ton potatis dom brukade odla och sälja av, medans nu odlas det bara till husbehov. Kan tänka mig att matkällaren ändå är ganska full, 4 hungriga karlar som äter potatis lunch och middag. I år odlades bintje och mandel, förstoss. Jag frågade lite fint om dom kunde undvara ett par kilo för att mina föräldrar skulle komma och hälsa på och vår potatis var slut. "Jag ska ringa lilla gubben" sa hon då och på vägen hem kunde jag stanna vid svärfars brevlåda och hämta en säck, säkert 10 kilo mandelpotatis, helt sanslöst, mitt i obygden vid ett litet hus och där står helgens delikatesser.

Vi har fortfarande kvar av mandelpotatisen och den är kompakt och smakrik. Nu är det nästan bara småpotatis kvar och groddarna har börjat visa sig. Spar nog resten till sättpotatis, man längtar verkligen till nypäran och sill. Snart kommer väl gräslökshäcken igång också, den meter snö vi har skall bara smälta bort först.

Kristina ville naturligtvis inte ha betalt, istället ville hon ha någon pelargonstickling till våren igen, det brukar hon få, och det får hon ju väldigt gärna. Tack Kristina och "lilla gubben"!

God Natt!
Ingela